|
Race Dagbok V 16 Torsdag kl.13.55 Telefonen ringer på mitt kontor. Du har ingen styrning va ? "Det är en god vän som ringer" Nää ! Chefen har köpt en slidmatad RSR Han undrar om du har någon styrning Nää ! Jag kommer. Så började det i snabba drag och med det telefonsamtalet hade vi ca.19 timmar på oss att lösa eventuella problem innan fria träningen på Mantorp flaggades igång och dom var många. På vägen upp löste jag dom sista ekonomiska problemen per mobiltelefon. I grinden vid mantorp fastnade vi bakom ett otal tävlings transporter. Det kändes skönt att inte vara ensam om att vara i sista minuten. Välframme vid inncheckningen kom nästa överraskning, vår fria träning börjar om 5 minuter. Det betyder att får sätta mig i bilen och köra tidsträningen utan att ha kört en meter i bilen. För detta var dagens enda fria tränings pass för GTR klassen. Skärpning SBF ! OK inget att göra åt, men nu börjar dom verkliga problemen hopa sig. Först FIA GTR klass besiktning.
Vi vet att detta betyder många placeringar i startfältet. Bilen är i proktiken okörbar utan downforce över dom 285-40-18 tum feta Dunlop Racing slicksen. Mitt i förtvivlan dyker Krister andersson "en konkurenet" upp vid min sida och erbjuder sig att låna ut sin fjolårs vinge. Somliga människior föds nog med glorian redan på plats. Jag sväljer min stolthet och tackar. Tillbaka till monteringen av den nya vingen. Två rullar silver tejp och några nödlösningar senare sitter den nya silverfärgade vingen på plats. denreflekterar solen i det uppsprickande molntäcket och vi känner oss ganska nöjda. Problemet med den nya vingen är att den inte ens är hälften så bred och att vi får välja antingen 6,5 eller 3 graders lutning på vingen. Över 7 grader börjar vingen bromsa så mycket att det man vinner med trycket mot backen förlorar man i luftmotstånd. Mekanikerna kommer överens om 6,5 grader efter långt övervägande. Under förarsammanträdet för GTR klassen lättas vår börda något ytterligare. Ingen har någon inväning mot att vi kör med nospartiet som det ser ut. Munterheten stiger flera nivåer och vi vågar oss på några skämt som inte bör nämnas. Nu åter till arbetet med att få bilen startklar till morgondagen. Vi ska vagnboksbesiktiga bilen, sko om bilen till nya fräscha slicks samt säkerhets utrustningen ska besiktigas. Team Tältet. Allting går som på räls vi får ny vagnbok, nya Dunlop slicks ligger på dom ultralätta BBS splitt fälgarna och bara säkerhetsbesiktningen är kvar. Besiktningsmännen går igenom bilen minutiöst och när dom kontrollerar utrusningen i kupén utbrister en av dom. Men ni har ju ingen springklerssläckare i bilen. Himlen öppnar sig och ett kvälls regn börjar strila samtidigt som mörkret lägger sig över Mantorp Park. Modet börjar tryta samtidigt som det börjar bli rått och kallt i Team tältet. Vi får helt enkelt börja knacka dörr och fråga om det möjligen finns ett system till salu. Tiden går och vi är inte speciellt muntra när vi har avverkat halva Mantorps depå område och stör folk som trycker i sig grillade fläskkotletter med potatissallad. Mekanikerna börjar misströsta lite det är sent och vi är hungriga. Vi bestämmer oss för att prova det sista tältet i raden innan det krävs något slags energi intag. Det är K-H Motorsports sevicetält och Kent Heijer står mitt i tältet och kränger däck. Trött upprepar jag samma fråga. Nej säger Kent det sålde jag för någon timme sedan, men jag har ett på hyllan hemma. Det är 50 mil tur och retur. Men vänta nu jag sålde ett till Börje,STCCs alfa Romeo Team. Vi går förlåt halvspringer till deras tält och 5500:- kronor fattigare har vi handlat upp oss på ett elektriskt släckningssystem. Mekanikerna arbetar febrilt och utanför är det dötts tyst. På hotellet senare med huvudet tungt i kudden glimmar dom gröna siffrorna till på klock radion 02.03 02.03 God Natt. Lördag 24 April Slår uppögonen och tittar på klockradion,20 minuter i 6. Jag har vaknat innan klockan har ringt. Snacka om att man är laddad när man vaknar 20 minuter förtidigt efter att Teamet har haft en 21 timmar lång arbetsdag och 3,5 timmars sömn. somliga skulle kalla det nervositet och det stämmer nog till viss del. Jag tar en snabb dusch och beger mig iväg mot frukosten. Jag är helt ensam vid buffen som jag slänger i mig. När jag är påväg mot rummet möter jag resten av Teamet. Åter på banan, alla teamen är igång och varmkör iskalla Racing motorer. Vi vågar inte starta bilen för att vi vet att den slidmatade insuget tillsammans med avgas ljudet för ett himla liv och hör besiktnings personalen det så blir det decibel kontroll på stubinnen. Lineup. När Teamet rullar bort bilen mot lineupen och det är dags för tids träning börjar nervositeten komma krypande. Jag har aldrig suttit i bilen ju och efter alla ändringar vet jag inte ens om bilen är körbar. Såsmåningom startar konkurrenterna sina bilar och jag vågar sparka ingång Porschen. Startmotorn går oavbrutet utan att den tänder och paniken stiger i kroppen. Någon klappar mig på axlen. Det är min mek. Jag hör inte vad han säger fastän han bara är en meter ifrån mig. Då rör han handen mot halsen och gör teknet för att sluta. Start gas, skriker han i mitt öra och försvinner mot Team tältet. Någon minut senare pangar den 3,8 liter stora boxer sexan igång. Det är dags för tidsträning. Jag kör tre uppvärmningsvarv och tycker att slicksen greppar asfalten bra. Jag är på väg mot chikanen ut på dragracing rakan och i utgången trampar jag fullt. Bilen kränger ut i ett våldsamt ställ och jag försöker styra med, men ratten går i rattstoppet och jag har maximalt utslag. Pang ! Baklänges rakt i banräcket. Ilskan stiger i kroppen och jag kastar i ettan och lämnar olycks platsan med tända bakdäck. Jag trycker inknappen till intercom radion och skriker, kolla bakänden jag har kraschat. Jag bombar förbi depån. Jag bombar förbi depån fortfarande med adrelanitet pumpande i kroppen. det är OK, ropar mekanikern i intercomet, bromsljuset höger bak borta. Efter fyra varv och en snurrning till känns slicksen heta och jag ropar över intercomet det överenskomna ordet "jag är varm" och mekarna gör sig redo att trycka däcken. Det betyder att vi ska kolla däcks trycket med racetemperatur eftersom luft utvidgar sig med värme så stiger trycket i däcket. OK - växel - klar, dånar det i intercomet. Det betyder att allt är som det ska och jag ger mig ut på den sista delen av tidsträningen där jag hinner med an full 360 graders snurrning till. Tillbaka i Team tältet är det full aktivitet att kolla allt före Race. däck, fäljar, olja bromsar och all annan utrustning. Nuär det bara den nervösa väntan på resultatet från tidsträningen skall bli officiel och vi kan hämta resultatet i sekretariatet. Tillbaka i Team tältet är det full aktivitet att kolla allt före Race. däck, fäljar, olja bromsar och all annan utrustning. Första Racet Jag hör speakern ropa ut sista klassen före oss och vet att det är dags att kliva i tävlings utrustningen. Bilen ska rullas bort till lineup. Placeringen efter tidsträningen är inget att skryta med, åttonde start tid. Det betyder högersida i fjärde start led och alla som har varit på Mantorp vet att första kurvan efter start är vänster, innebärande att man har alla galningar innanför sig med kalla slicks och släpper det så har man drygt ett ton GT-bil med tävlingshatighet i knät. Lineupchefen sträcker armen i luften och ritar cirklar. Det betyder att man ska sparka igång bilen och det är dags för uppvärmnings varvet. Både framför mig och bakom mig har jag turbo Porschar med cirka 70-200 hästar mer än min sllidmatade boxersexa. Det låter kanske mycket men som många vet har turbo bilarna en aning fördröjning som ger mig en liten fördel i starten då det känns som man har direktkontakt med boxersexans urkraft. När man värmer motorn är det svårt att hålla den röda nålen i varvräknaren mellan tomgång och 4000 varv. Det minsta tryck på gaspedalen resulterar i att den röda nålen formligen exploderar upp mot 4000 varv och risken för ventilhaveri är överhängande. Uppvärmningsvarvet avslutas och GT-bilarna samlar ihop sig för den rullande starten. Framme i täten är det något som händer, ett stort moln med rök väller upp och det röda startljuset försvinner bakom rökridån. Jag bryter ur startledet och får fri sikt fram till första kurvan samtidigt dyker start ljuset upp igen lagom för att bli grönt och starten går. Jag stampar avtryckaren i golvet och Porchen kastar sig framåt. Jag formligen flyger förbi dom två framförvarande startleden samtidigt bryter den breda och låga BMW M1:an ut framför mig och min framfart blockeras. Vi klarar av den första vänstern och närmar oss Pariserområdet men när M1:an ska stå på " bromsarna så ser det ut som en osynlig jättehand slungar runt bilen och M1:an fortsätter rakt ut i kurvan där Jimmy Larsson och hans GTD-40 flyger fram. Det blir en våldsam kollision och en kaskad av sand ur sandfållan bildar ridå för den våldsamma kraschen. Jag upp fattar situationen och siktar på den snurrande BMW:n samtidigt som jag trycker gasen i botten. Plötsligt är jag uppe i Lennart Perssons dragögla och vi ligger på en andra plats med ett kvarts varv avverkat. När vi kommer runt till start och målrakan igen kommer safetybilen ut med tända varningsljus och farten dämpas för att bärgningsbilarna ska kunna röja upp efter kraschen.
Safety bilen släcker ljusen och jag vet att när vi passerar start/mål är det race igen. Lelle Persson trycker av sin GT-2 Porche på rakan och jag blir hopplöst efter, när jag har kastat i sista växeln på rakan har han redan tänt bromsljusen och är på väg in i depå kurvan. Jag har öppnat en lucka till den bakomvarande klungan och befinner mig i vacuum. För mig är det rena mardrömmen, jag kan inte hålla upp farten på grund av att jag är fruktansvärt ringrostig efter vintern. Krister Andersson gör sig fri från klungan och närmar sig bakifrån. Nästa varv är han uppe bakom min vinge och bromsar odramatiskt förbi mig på insidan. Ut på start och mål rakan blir avståndet längre och jag tappar hänget på Krister. Loppet fortsätter och en gul Porsche 944 Turbo närmar sig varje gång jag kommer ut på rakan och är snart uppe bakom min vinge. Nästa gång vi kommer ut på start och mål rakan segar sig den gula Porschen förbi mig, men i det kurviga partiet bort mot chikanen ut på dragracingrakan hänger jag med bra och när vi ska ge fullt ut på rakan hackar den gula Porchen till och jag är om igen. Det verkar som han har kalkylerat fel med bränslet för avståndet ökar hela tiden. Istället dyker den blå Strandell Porschen upp bakom mig och fyller alla backspeglarna. Jag vet att det är Koit Veertee som rattar den bilen. När jag passerar start och mål igen är vi ute på det sista varvet och jag känner stressen krypa upp längs ryggen på mig. Det jag inte vet nu är att vi slåss om den sista pallplaceringen och tur är nog det med tanke på den press jag redan känner. Fastän jag tar i så mycket jag vågar sitter den blå Porschen som fastlimmad bakom mig. Sista gången in i chikanen ut på rakan tar jag i allt jag kan med resultat att dom feta slicksen tappar greppet över kantstenens refflor och jag driftar hjälplöst ut mot kanträcket. Jag har precis hämtat in sladden och tittar i backspegeln efter den ljusblå Porschen men den är borta. Glädjen varar inte länge när Koit dundrar förbi på insidan. Ilskan stiger i kroppen när jag inser mitt misstag och jag kryper upp i suget efter Koit Veertee. Sista kurvan innan mål, en 180 graders kurva. Herr Veertee stänger dörren framför mig och nyper in tidigt i den knixiga kurvan. Jag släpper iväg min bil lite längre innan jag styr in i kurvan och jag kan trampa fullt nästan med en gång medan Koit driftar ut långt. Med det bättre momentet ur kurvan lyckas jag nätt och jämnt få framhjulen före över mållinjen. När jag kommer in depån ser mekanikerna omotiverat glada ut för jag har inte den blekaste aning om vad vi har ställt till med i det första racet på året. Tredje placeringen känns underbar efter allt slit vi har gått igenom.
25 April Andra racet inget fäste trots max vinkel på vingen, 7:e starttid på grund av varvtider under gårdagens race. Vänster denna gången, in i första kurvan och kalla däck glider jag ut mot kanten och känner kantstenen under däcken, kör upp till fjärde platsen då kommer Roos med Vipern. Jag hinner bara se bilen i backspeglen när han trycker av på rakan och vipern dundrar förbi mig på rakan. Nästa man att dyka upp är bosse Jonason och hans retsamt blåa Porsche värkar fylla alla speglarna samtidigt och ur chikanen ut på rakan får jag lite släpp i bakvagnen och Jonasson är uppe jämsides med mig. Han bromsar sig förbi mig in mot depåkurvan samtidigt som jag kommer på utsidan och får ett dåligt spår ut på start och mål rakan Nu ligger det ett band av Porschar bakom mig och Lovén smyger upp bakom min vinge. Vi byter placeringar vartannat varv och till slut verkar Herr Lovén bli en smula desperat Han kryper upp bredvid mig in till depåkurvan och jag kan inte täcka upp innerspåret Halvvägs genom kurvan smäller det till i höger bak och petningsförsöket är ett faktum. I depå kurvan som är en 180 graders högerkurva sluttar sista tredjedelen ut mot depå räcket och jag har fullt ställ och av ovilja att släppa gasen glider jag ut mot avbärarräcket. Jag biter ihop tänderna och väntar på smällen men i stället får jag fäste igen och hyfsad fart ut på rakan för att lägga in en attack igen i Pariserområdet. Det håller på att kosta oss våra placeringar med en tur i sand fållan. Istället dyker en stor Ford GT 40 om oss på rakan men både väghållning och bromsar verkar underdimensionerade i förhållande till fartresurserna. I utgången från Pariserområdet lägger den stora GT 40 mer gummi än vi kavlar av under ett helt Race. Dom där valsarna till slicks måste vara smältheta vid de här laget. Samtidigt som jag tänker tanken ställer den amerikanska muskelbilen sig på tvären över banan och Loven som ligger ett par decimeter framför min dragögla tvärnitar. Med nöd och näppe hinner jag undvika att bli helgens snabbaste ryggsäck Efter incidenten med ett varv kvar har Lovén fått en lucka och går i mål några meter framför mig Efter målgången vill inte pulsen lägga sig utan hjärtat bultar under nomexstället. Jag vill inte sluta nu när man börjar bli varm i kläderna och ringrosten känns mindre påtaglig. Jag och Teamet får svälja den här fadäsen och åka hem till Kalmar med den vetskapen att vi ligger hyfsat med i kriget om dom främre placeringarna. God jakt lycka tills vi hörs igen. Team 4-Sale/Motor Börsen
|