Det blev sent kvällen innan och vilda diskussioner om våra tilltagande chanser om bara regnet höll i sig. Innan dess hade vi en tids träning att avverka och Teamet skulle verkligen få bekänna färg.

Varmkörning var nu mycket viktigt med tanke på att vi hade en övervarvning och något sneda ventiler.

Vi ska tanka bilen borta hos K-H Motorsport med Aspen Racing Fuel och kolla däcken hosTomas i Dunlop tältet.

Då kom frågan varför man hade så högt tryck i kalla däck.

Var det något speciellt med Dunlop däcken?

- Nej sa Tomas.

Utan det är för att vi fyller däcken med torr luft.

När fuktig luft värms upp expanderar luften.

Aldrig blir man full lärd i den här sporten

Nu var vi klara för tidsträning och vi släpptes ut på banan.

Jag börjar bygga upp värme i däcken och motor som vanligt och kommer ut på rakan efter det tredje varvet. Alla mätare och temperaturer visar OK så jag trampar fult, nu ska det bli åka av.

Efter fyra varv till har jag ställt in bromsarna nära nog perfekt och Porschen hukar sig outröttligt över Brembo oken med senare och senare inbromsningar som resultat.

Jag går i depå och låter mekanikerna kolla lufttrycket vilket är perfekt.

Ut igen och försöker överträffa både mig själv och bilens kapacitet när det hÅller på att sluta riktigt illa.

Över NGK-krönet går det alldeles för fort och jag kastas ut över stupet utan att ha något fäste i bakvagnen.

Reflexerna tar över och jag låser bromsarna men släpper när jag inser mitt misstag. Det kunde sluta som det gjort för många innan mig tex. Fredrik Ekblom som satte en formel bil i väggen riktig illa här och många Porsch åkare har både börjat och slutat sina Racingkarriärer mot den här beryktade barriären. Jag lunkar runt banan och kör in i depån.

Tidsträningen är över och nu är det bara den nervösa väntan på att träningstiderna ska bli officiella. Vi slog till med en femte bästa tiden och det betyder att vi startar på höger sidai tredje startled.

När jag tittar vidare i start uppställningen ser jag hur tight det är mellan platserna fyra till sju.

4 Niklas Lovén, 1,04,101 pÅ varvet.

5 Fredrik Sundberg 1,04,128 pÅ varvet

6 Tony Johansson 1,04,155

7 Jimmy Larsson 1,04,750

Utropet för lineup kommer alltid lika förvånande och alla i Teamet tittar på varandra som om vi var på väg till bödeln.

Jag sitter på plats och är nerspänd i Kevlar stolen så att jag knappt kan andas. Samtidigt som tecknet för att starta motorerna visas ökar pulsen sakta och det blir en tyngre att andas.

Vi rullar ut pÅ banan bakom Pace bilen och stannar.

Minuterna går och Porschens olja blir allt varmare.

Det känns som vi har väntat i evigheter när en MoutainBike kommer flygande bredvid min dörr och en man rusar mellan startleden.

Det är någon som har glömt att trycka fast transpondern på Lovéns bil.

Transponder hjälper Race Control att hålla reda på vilket varv vi är ute på samt hur fort det gick både i tid och genomsnittliga hastighet samt placeringarna i fältet. Jag ser mannen cykla tillbaka till depån i bakspegeln samtidigt som fältet rullar igång och vi är ute på uppvärmnings varvet. Efter att vi har fullföljt varvet och fältet ligger samlat går starten. Alla rusar ned för rakan och försöker undvika kontakt med andra bilar och hitta luckor i fältet. Lovén stänger dörren framför mig och jag tar rygg pÅ hans Porche. In i första kurvan och i ögon vrån ser jag Jimmy Larssons GTD-40 smyga förbi på utsidan och jag har tappat placering ner till en sjätte plats. Nu är det bara hårt arbete som gäller.

Några varv ligger jag och spanar av framför varande bil och försöker hitta ställen på banan där jag har ett litet övertag.

Jag finner snabbt att Jimmy Larsson har svårt att få hejd på den tunga GTD-40 i nedförsbacken in till LITHO-kurvan som är en 180 graders höger med lite komprision i ingången. Med det menar jag att Porschen tvingas av sin fart ned i asfalten och slicksen får bättre fäste.

Nästa varv formligen flyger jag över stupet ned till LITHO-kurvan och glider upp jämsides med Larsson som inte hinner täcka min attack.

Jag gör mig så bred jag kan vid inbromsningen efter rakan och GTD-40 som har bra rulle på rakan gör ingen attack vid inbromsningen.

Gummibandet blir bara längre och längre mellan mig och Larsson och jag ställer in siktet på näste man och det är Herr Lovén som var lite väl närgången förra racet på Mantorp.

Han täcker upp över allt och åker runt banan minst lika fort som jag.

Men det jag trodde skulle bli en seg och utdragen kamp förvandlas snabbt till min fördel. När vi bromsar in till kurvan före droppett ned till LITHO-kurvan kommer Loven en smula långt ut och jag tar chansen.

Jag begraver höger foten i metallen och blir en passagerare för några millisekunder. Bilen dansar formligen genom kurvan och jag är nära att plocka av Loven hans höger broms ljus.

Nätt och Jämt kan jag få in nosen mellan den ilsket blå 993:an och inner kurbsen med resultat att jag drar längsta strået denna gången

Vi går i mål på en hedrande fjärde plats och jag fick sannerligen kämpa för varje meter där ute så det känns mycket tillfredsställande dessutom var racedagen min födelsedag.

Det finns sämre paket än en fjärde placering i GTR SM.

16 Maj Warm Up

Jag vaknar och det känns som något har dött och ruttnat i rummet.

Men jag erinrar mig om gårdagens afton som vi spenderade på Röstånga Gästgiveris matsal med ett urläckert Skånskt smörgåsbord.

Den jäsningsprocess som har pågått under natten i våra kroppar resulterar förmodligen i denna skarpa odör som jag försöker skingra med en panikvädring, somliga kallar det för korsdrag.

Nog om miljön vi lever i under Racehelgerna och tillbaka till dagens första aktivitet.

Det är Warm Up och vi rullar ut på första varven. Under gårdagen har vi sänkt bak vingen och skruvat ner stötdämparna.

Som tur är har vi en mekaniker som till vardags arbetar som snickare så det faller på hans lott att bygga frontläppar av 13 mm. Plywood.

Efter warmupen har allt vårt skruvande under gårdagen givit resultat och vi kör in på en tredje plats. Nöjda med resultatet förbereder vi oss för dagens race men som alla vet som har läst dagboken innan, startar vi efter varvtiderna från föregående race.

Det betyder att vi har start position numer fem.

16 Maj Race

När start ljusen växlar från rött till grönt stampar jag ner gasen och söndagens race är igång.

Nu följer jag med Bosse Jonassons Porsche och släpper ingen lucka.

Det blir trångt i ingången till höger kurvan efter rakan.

Jonasson är tvungen att gå ut i gräset på insidan framför mig och han tappar fästet med en 360 graders snurrning som resultat. Jag passar på och smiter fram i luckan som bildas efter Jonasson och har nu den gula BMW M1:an vid min vänster sida.

BMWn släpper av och jag dyker förbi upp mot NGK tornet.

Med bakvagnen i ett präktigt ställ klarar vi av droppet bakom krönet och vi ligger på en tredje plats.

Marcus och Lelle Persson drar iväg på rakan och jag hamnar i vakuum igen.

Bakom mig har BMWn och Jonasson en match och jag försöker öppna ett större avstånd till dom.

Bosse Jonasson i sin Porsche bryter sig fri på nästa varv och börjar ta in meter för meter på mig.

Efter några varv är han uppe i min drag ögla och jag blir retsamt lätt passerad av hans snabba turbo Porsche.

Jag försöker hänga på men på rakorna blir jag hopplös avhängd och mina desperata försök att hålla samma tempo är nära att sluta i grönsakerna.

På grund av mitt misstag har Roos i sin ilsket röda Viper smugit upp under min vinge och jag vet att jag måste ha lite avstånd till honom när vi går ut på rakan.

Färskt i minnet från Mantorps rakor då han dundrade förbi mig vill man undvika omkörning till varje pris.

Det håller i några varv men på baksidan av banan där det är som knixigast går man ner på ettan i hårnålen och jag glömmer att som det kallas blipa med gasen och bakänden kastar ut.

Nu sitter Vipern som klistrad under min bakvinge och mitt på rakan går han förbi mig på insidan.

När vi närmar oss bromspunkten lägger han sig framför mig utan att täcka sin omkörning och jag ser tillfället, går ut och har fri sikt fram till kurvan.

Nu är det bara att vänta på att han ska bromsa först och sen stå på hejdarna själv med en stilla bön om att få stopp på Porschen innan man blir integrerad med naturen.

Allting klaffar och jag är fyra igen.

Fem varv kvar och jag blir hårt uppvaktad bakifrån av Vipern med knuffar som bara resulterar i att jag får extra fart iväg ur kurvorna.

Jag ser några sena inbromsningar som håller på att sluta i maskrosorna men Roos lyckas att ta sig i mål bakom mig säkerligen med glödheta och hala slicks.

Fjärde platsen är vår och jag har varit tvungen att jobba för den.

Det känns alltid bättre än att placeringen faller i knät på en när andra förare kör sönder eller åker av.

Vi ligger fortfarande på en tredje plats med nio poäng till fjärde man och sex poäng till andra platsen.

Nästa gång ska vi upp till Värmland och Karlskoga och då heter krigsskådeplatsden Gelleråsen.

God jakt lycka tills vi hörs eller syns igen.

Team 4-Sale/Motor Börsen